Om diarré och besvär av en ”lös mage”

Vad är diarré?

Vår mag-tarmkanal har som uppgift att smälta föda och förse kroppen med näringsämnen och vatten. Muskelsammandragningar transporterar födan genom hela mag-tarmkanalen (motilitet), och kroppen släpper ut olika ämnen som hjälper till att bryta ner och föra födan vidare (sekretion). Näringsämnen och vätska tas upp genom tarmväggen in i kroppen (absorption). Olika delar av mag-tarmkanalen är specialiserade på sekretion respektive absorption för att ta tillvara på den mat och vätska vi får i oss.

Diarré uppstår när det råder en obalans i dessa system. Det leder vanligen till fler än tre lösa avföringar per dygn. Den snabba passagen genom tarmarna gör att avföringen kan innehålla en mycket hög andel vatten och osmält föda. Diarré kan vara akut eller långvarig (kronisk). Den brukar betraktas som kronisk om den varat i mer än fyra veckor, eller om den kommer och går i perioder. Långvarig diarré kan ge upphov till vätske- och näringsbrist samt störningar i saltbalansen, och bör därför utredas.

Varför får man diarré?

Obalansen kan orsakas av till exempel infektioner, inflammation, problem med att ta upp näringsämnen (malabsorption), tumörer eller störningar i tarmens motilitet. Bakomliggande faktorer kan vara virus eller bakterier, men även kost (vid exempelvis glutenintolerans eller laktosintolerans), alkohol, läkemedel, operationer och en rad olika sjukdomar (bland annat IBS, IBD – inflammatorisk tarmsjukdom – samt sjukdomar i bukspottkörteln, blindtarmsinflammation och tumörer). Även stress och oro kan utlösa diarré, genom den fysiologiska stressreaktion som är kroppens svar på en upplevd hotande eller störande situation.

ANNONS

Vilka är symtomen?

Lös avföring. Diarré är per definition avföring med lös konsistens. Ibland är det uppenbart, men för att kunna göra en tydligare gränsdragning används en skala som kallas Bristol Stool Form Scale, som beskriver avföringens konsistens i sju typer. Du kan läsa mer om Bristol Stool Form Scale i en separat artikel.

Feber, blod och slem i avföringen. Utöver de lösa avföringarna kan andra symtom dyka upp samtidigt, såsom feber, blod eller slem i avföringen och viktnedgång. Den typen av symtom är så kallade varningstecken och bör alltid föras fram till vården.

Sammantagen bild. De olika symtomen ger tillsammans ledtrådar om vad som ligger bakom diarrén. För att en läkare ska kunna utreda orsakerna är det viktigt att gå igenom alla symtom och omständigheter som kan ha betydelse.

Diarré vid IBS

IBS (Irritable Bowel Syndrome) kännetecknas i första hand av återkommande buksmärta eller obehag i buken. För att diarré ska räknas in i en IBS-diagnos ska besvären höra samman med smärtan – exempelvis genom att smärtan eller obehaget lindras efter toalettbesök, eller att avföringsvanorna (frekvens och konsistens) förändras i takt med besvären.

IBS-D, IBS-M och IBS-U

IBS delas in i undergrupper utifrån vilken avföringskonsistens som dominerar. Indelningen görs med hjälp av Bristol-skalan, där typ 1–2 räknas som hård avföring och typ 6–7 som lös. Enligt de nu gällande Rom IV-kriterierna baseras indelningen på de dagar då avföringen är onormal – alltså inte på alla avföringar man har. Det är en viktig skillnad mot de äldre Rom III-kriterierna, där andelen räknades på samtliga avföringar.

Indelningen ser ut så här:

IBS-D (diarré). Minst en fjärdedel av de onormala avföringarna är lösa (Bristol 6–7) och mindre än en fjärdedel är hårda (Bristol 1–2).

IBS-M (mixed, blandad). Både lös och hård avföring förekommer i minst en fjärdedel var av de onormala avföringarna.

IBS-U (unsubtyped, odifferentierad). Avvikelsen i avföringens konsistens är inte tillräckligt tydlig för att passa in i någon av de andra grupperna.

Du kan läsa mer om de olika typerna av IBS i en separat artikel. När det gäller diarré vid IBS är PI-IBS (post-infektiös IBS) särskilt intressant – du kan läsa mer om magsjuka, turistdiarré och PI-IBS i en egen artikel.

Vanliga undersökningsmetoder vid diarré

Läkaren utreder möjliga orsaker genom att ta reda på mer om patienten: Har man varit utomlands? Tar man några läkemedel? Kan man ha smittats av någon i sin närhet? Hur uppstod symtomen? Man kan få lämna blodprov för att undersöka ämnen som kan ge ledtrådar om vätskebalans, inflammation och blödning. Det kan också bli aktuellt med en undersökning av tarmen genom rektoskopi eller koloskopi, och man kan behöva lämna ett eller flera avföringsprover. Du kan läsa mer om rektoskopi och andra undersökningsmetoder i en separat artikel.

Hur behandlas diarré?

Eftersom man förlorar mycket vatten vid diarré är det viktigt att få i sig vätska, särskilt om man har feber. Har man svårt att få i sig tillräckligt med vatten kan vätskeersättning vara ett bra alternativ; den innehåller en anpassad mängd salt och socker. Man brukar rekommenderas att dricka lite men ofta, och att undvika söta drycker eftersom de kan förvärra diarrén.

I första hand behandlar läkaren inte själva symtomet utan letar efter den underliggande orsaken, som kan variera stort. När det gäller symtomlindrande behandling finns bland annat läkemedel med loperamid (till exempel Dimor, Loperamid, Imodium, Primodium), som dämpar tarmens rörelser. Loperamid är avsett för tillfälligt bruk och bör inte användas under längre tid på egen hand, eftersom det kan leda till förstoppning. Det ska inte heller användas vid hög feber eller blodig diarré utan att man först kontaktar vården. Vid IBS-D kan loperamid i låg dos användas mer regelbundet, men det bör då ske i samråd med läkare.