Ärva IBS? Nya ledtrådar till IBS-gåtan

Tarmen, jonkanaler och smärtupplevelse

I alla celler finns kanaler som reglerar flödet av olika ämnen in och ut. En viktig grupp är de som specifikt reglerar flödet av joner – till exempel natrium-, kalium-, kalcium- och kloridjoner. Jonflödet över cellmembranet möjliggör bland annat nervsignaler, hjärtats rytm och muskelfunktion. Både tarmens rörelser och hur vi upplever smärta från mag-tarmkanalen är beroende av sådana jonflöden.

En genetisk koppling till IBS

Idén till forskningen kom från en klinisk observation: många patienter med hjärtbesvär orsakade av en mutation i en spänningsreglerad natriumkanal (Nav1.5) hade också IBS-liknande symtom. Det väckte frågan om det kunde finnas personer med fel i just den genen som lider av IBS – utan att nödvändigtvis ha hjärtproblem.

Forskarna undersökte därför om det fanns mutationer i genen SCN5A – som kodar för delar av jonkanalen Nav1.5 – hos 584 personer med IBS, och jämförde med 1 380 friska kontrollpersoner. Resultaten bekräftade fynd från en tidigare pilotstudie: ungefär 2 procent av IBS-patienterna bar på en mutation i SCN5A som försämrade kanalens funktion. Ytterligare några procent hade andra varianter av genen som på olika sätt påverkade dess funktion. Bland dem med mutationen var förstoppningsbetonad IBS (IBS-C) vanligare än diarrébetonad (IBS-D).

ANNONS

Behandlingsförsöket – och en viktig varning

Som ett explorativt inslag i studien behandlades en enskild patient med IBS-C och bekräftad SCN5A-mutation med läkemedlet mexiletin, som används vid jonbalansrubbningar i hjärtat. Efter fem dagars behandling normaliserades personens tarmrörelser.

Redaktionens anmärkning: Mexiletin (Mexitil) är ett läkemedel med betydande risker – bland annat kan det paradoxalt nog självt orsaka hjärtarytmier – och är avregistrerat på den svenska marknaden. Behandlingsförsöket gäller en enda patient och ska inte ses som ett behandlingsalternativ. Det presenteras här enbart som ett vetenskapligt fynd i ett tidigt skede.

Redaktionens kommentar

Det kanske inte låter uppseendeväckande med ett par procent av IBS-patienterna, eller att man lyckats behandla en enskild person. Men den här typen av genetiska ledtrådar är värdefulla pusselbitar i arbetet med att förstå mekanismerna bakom IBS. En ökad förståelse för vad som faktiskt händer i kroppen kan på sikt leda till utveckling av mer riktade läkemedel. Den mest direkta nyttan av just detta fynd gäller förstås de vars IBS-besvär faktiskt orsakas av ett fel i SCN5A-genen – en liten men specifik grupp där en målinriktad behandling i framtiden kan bli möjlig.

Vad har hänt sedan 2014?

Sett från dag i dag har forskningen kring genetiska faktorer vid IBS fortsatt att växa. Storskaliga genetiska studier har sedan dess identifierat fler genvarianter som tycks öka risken för IBS, och förståelsen för kopplingen mellan tarmens nervsystem, immunsystem och genetik har fördjupats. SCN5A-kopplingen har inte lett till ett godkänt läkemedel, men den representerar en viktig princip: att IBS hos vissa patienter kan ha en specifik, identifierbar biologisk orsak – vilket i förlängningen kan göra det möjligt att skräddarsy behandlingen.

Läs mer

På alltomibs.se kan du läsa mer om IBS och ärftlighet, om huruvida man kan ärva en lös mage och om utlösande faktorer till IBS.