IBS hos barn: Förstoppning (IBS-C) vanligast

Studier om IBS-subtyper hos barn

Det finns relativt få studier som undersökt hur IBS-subtyperna fördelar sig bland barn och unga. De två arbeten som presenteras här kom nästan samtidigt och belyser liknande frågeställningar, men med olika studiepopulationer och upplägg.

Första studien: Texas Children’s Hospital, USA

Det första arbetet genomfördes vid Texas Children’s Hospital (Self MM et al.). Här studerade man 129 barn mellan 7 och 18 år som uppfyllde dåtidens diagnoskriterier för IBS hos barn. Barnen rapporterade sina avföringsmönster under två veckor, klassificerade utifrån kriterierna för vuxna med IBS. Man jämförde också de olika subtyperna med demografiska variabler och smärtupplevelse.

ANNONS

Resultaten visade att ungefär 58 procent av barnen kunde klassas som IBS-C (förstoppning), vilket var den vanligaste subtypen. IBS-M (varierande IBS) var den minst vanliga med knappt 2 procent, medan ungefär 5 procent hade IBS-D (diarré). Drygt en tredjedel av barnen förblev oklassificerade (IBS-U). Man fann inga statistiskt säkerställda skillnader mellan kön, ålder, etnicitet eller smärtupplevelse i de olika grupperna.

Andra studien: Italien, ett års uppföljning

Liknande resultat – men med intressanta tilläggsfynd – kom från den andra studien (Giannetti E et al.), där 100 italienska barn mellan 4 och 17 år med IBS följdes under ett helt år. Även här var IBS-C den vanligaste formen och stod för 45 procent av fallen, men studien visade också att detta var mer uttalat bland flickor. Diarrébetonad IBS (IBS-D) förekom hos 29 procent av barnen och var vanligare bland pojkar.

Ett särskilt intressant fynd var att hela 24 procent av barnen bytte subtypsklassificering under studiens gång – ett tecken på att IBS-symtomen hos barn kan förändras över tid på ett sätt som inte alltid fångas i en enskild bedömning.

Vad betyder detta för barn med IBS?

Sammantaget antyder dessa studier att IBS hos barn kan skilja sig från hur tillståndet ser ut hos vuxna, med en tydligare dominans av förstoppningsbetonade besvär. Samtidigt behövs fler och större studier för att ge klarare svar på hur subtypsfördelningen ser ut i olika åldersgrupper och hur könsskillnaderna egentligen ser ut.

Något som är viktigt att betona: IBS är en ofarlig sjukdom. När en läkare väl konstaterat IBS och uteslutit andra orsaker till besvären kan man lugna barnet och hjälpa det att hantera sin situation. Giannetti et al. lyfter fram att oro hos föräldrar kan förvärra barnets IBS-besvär – att förmedla trygghet och normalitet är därför i sig en viktig del av omhändertagandet. Det har visat sig vara till nytta för barn att uppmuntras att fortsätta med sina vanliga aktiviteter trots besvären. Kost, motion och rutiner är viktiga pusselbitar, och vid behov kan en dietist eller läkare vägleda vidare.