Fruktan kan orsaka symtom vid glutenkänslighet enligt studie

Bakgrund: NCGS och den osäkra rollen

År 1978 introducerades begreppet ”Non-Celiac Gluten Sensitivity” (NCGS) i den medicinska litteraturen — ett kliniskt tillstånd kopplat till glutenintag, men utan vare sig celiaki eller veteallergi. NCGS kännetecknas, likt IBS, av mag-tarmsymtom som diarré, förstoppning och buksmärta, men även av symtom utanför tarmen som huvudvärk, hjärndimma, kronisk trötthet, ledvärk och eksem.

Problemet är att NCGS som diagnos länge har vilat på osäker grund. Det saknas biomarkörer och specifika diagnostiska kriterier, och i placebokontrollerade studier har det gång på gång visat sig svårt att bekräfta att gluten i sig är den utlösande faktorn. Evidensen för att gluten självt orsakar symtom hos personer utan celiaki har inte varit tillräckligt övertygande.

Studien: fruktan, inte gluten, ger symtom

I den norska studien (Skodje et al., 2018) undersöktes 59 deltagare med självrapporterad glutenkänslighet där celiaki hade uteslutits. Studien var en dubbelblind, placebokontrollerad överkorsningsstudie — en design som reducerar risken för snedvridningar — där deltagarna under sju dagar vardera åt müslikakor innehållande antingen gluten (5,7 g), fruktan (2,1 g) eller placebo, åtskilda av en veckas elimineringsperiod.

ANNONS

Resultatet var tydligt: fruktan framkallade signifikant fler och svårare symtom än både gluten och placebo. Gluten i sig gav inte mer symtom än placebo.

Det finns dock begränsningar att hålla i minnet. Studien använde fruktan från cikoriarot, inte fruktan från vete — det är oklart om resultaten fullt ut kan överföras till den fruktan man faktiskt får i sig via veteprodukter. Studien var också relativt liten. Och frågan om fruktan i kombination med gluten kan ha en annan effekt än var och en för sig är inte besvarad.

Vad forskningen säger i dag

Skodje-studiens fynd har bekräftats och fördjupats av efterföljande forskning. Det råder i dag bred vetenskaplig enighet om att fruktan — en typ av FODMAPs — är en viktigare utlösare av symtom hos personer med självrapporterad glutenkänslighet än glutenet i sig. Parallellt har andra vetemolekyler börjat diskuteras, framför allt amylastrypsin-inhibitorer (ATIs), som också kan bidra till immunaktivering i tarmen.

Som en konsekvens av denna utveckling föredras i allt högre utsträckning termen ”non-celiac wheat sensitivity” (NCWS) framför NCGS — ett namnbyte som speglar att det handlar om reaktioner mot vete i stort, inte specifikt mot gluten.

Vad innebär detta i praktiken?

Den kliniska konsekvensen är viktig: en stor andel av dem som undviker gluten och mår bättre av det kan i verkligheten reagera på fruktans i veteprodukterna, inte på glutenet. Det reser frågan om den glutenfria kosten är rätt lösning för dem, eller om problemet snarare handlar om FODMAP-innehållet i maten.

Här är det viktigt att vara tydlig. Det förändrar inte det faktum att celiaki är en allvarlig autoimmun sjukdom som kräver strikt glutenfri kost livet ut. För den som har celiaki gäller detta utan undantag, och glutenfriheten är absolut nödvändig.

Men för den som upplever besvär av vete utan att ha celiaki är det värt att ställa sig frågan: är det verkligen glutenet, eller är det fruktans och andra FODMAPs i samma livsmedel som ger besvären? Svaret på den frågan kan påverka vad som faktiskt är rätt kostanpassning — och det är en fråga som bör diskuteras med en läkare eller dietist, inte avgöras på egen hand.

Vi på alltomibs.se vill också påminna om att FODMAPs, inklusive fruktan, fungerar som näring för nyttiga tarmbakterier. Att dra ner på dem under en begränsad och kontrollerad period kan vara ett utredningsverktyg, men det är inte en lösning att använda på egen hand under lång tid.

Sammanfattning

Fruktan — inte gluten — verkar vara den huvudsakliga utlösaren av symtom hos många med självrapporterad glutenkänslighet utan celiaki. Det reser frågor om vad glutenfri kost egentligen behandlar i dessa fall och om begreppet NCGS är välvalt. Forskningen pekar i riktning mot att ”non-celiac wheat sensitivity” är ett mer träffsäkert begrepp, och att FODMAPs i vete snarare än glutenet i sig ligger bakom besvären för många. För dig med celiaki ändrar detta ingenting — strikt glutenfri kost gäller livet ut.