Studie om FODMAP, symtom och tarmflora

Vad är low FODMAP-kost?

FODMAP-reducerad kost är något vi skrivit om på alltomibs.se tidigare. Det skrevs mycket om metoden i medierna under mitten av 2010-talet, och allt fler började prova den på egen hand. Kortfattat går den ut på att under en period utesluta vissa svårsmälta kolhydrater ur kosten, vilket minskar gasbildningen i tarmarna.

De australiska forskare som låg bakom metoden har hela tiden betonat att den endast är tänkt att användas under en begränsad period och i samråd med vården, eftersom de uteslutna kolhydraterna stegvis ska återintroduceras. I praktiken är det dock svårt att återgå till livsmedel man hunnit lära sig att undvika. Risken är att många som läst om metoden i medierna utesluter livsmedel ur kosten under alldeles för lång tid, helt utan professionell uppföljning. Det är en av flera anledningar till att metoden alltid bör genomföras under handledning av en dietist, och till att den inte lämpar sig att rekommendera generellt. Alltför ofta används den slarvigt och på egen hand, vilket är olämpligt.

Så var studien upplagd

I studien lottades personer med IBS (enligt dåvarande Rom III-kriterier) till antingen en kost med låg FODMAP-halt eller en kost med hög FODMAP-halt under tre veckor. Symtomen mättes med ett vedertaget poängsystem, tarmfloran kartlades genom analys av avföringsprov, och ämnesomsättningen undersöktes bland annat genom mätningar i urin.

ANNONS

Det är värt att stanna upp vid studiens begränsningar redan här. Totalt fullföljde endast 37 personer, vilket gör studien liten. Den pågick dessutom i bara tre veckor – alltför kort tid för att säga något om vad som händer i tarmen vid den långvariga restriktion som många i praktiken hamnar i. De problem som metoden kan ge på sikt hinner helt enkelt inte visa sig under så kort tid.

En liten symtomeffekt – men för vilket pris?

Studien visade att symtomen lindrades i gruppen som åt low FODMAP-kost, men inte i gruppen som åt hög FODMAP-halt. Att en tillfällig minskning av FODMAPs kan dämpa besvär för en del av dem som provar är i sig ingen nyhet. Den intressanta – och bekymmersamma – frågan är vad denna symtomlindring kostar i form av påverkan på tarmen.

FODMAPs är näring för nyttiga tarmbakterier

Kärnan i problemet är att FODMAPs fungerar som näring – prebiotika – för flera av tarmens nyttiga bakterier. När dessa kolhydrater utesluts ur kosten dras alltså näringen undan för just de bakterier som bidrar till en frisk tarm. Att äta bort en hel grupp av tarmflorans föda under lång tid är inte en harmlös åtgärd, och det är denna mekanism som ligger bakom oron för långvarig FODMAP-restriktion.

Den samlade forskningen på området pekar i samma riktning. Det mest konsekventa fyndet i studier av FODMAP-restriktion är en minskning av bifidobakterier, en grupp mjölksyrabakterier som anses viktiga för tarmens hälsa. Bifidobakterier bidrar bland annat till att producera kortkedjiga fettsyror (SCFA) som tarmen behöver, och till att hålla skadliga bakterier i schack. När de minskar försämras en av tarmflorans skyddande funktioner. Det är detta som gör att en strikt och utdragen restriktion ses som potentiellt skadlig – tarmfloran kan utarmas och bli ensidig om kosten förblir restriktiv för länge.

En metod som är lätt att missbruka

Det allvarliga är inte att en dietist under några veckor använder FODMAP-reducerad kost som ett kontrollerat utredningsverktyg. Problemet uppstår när metoden tas ur sitt sammanhang. När personer på egen hand, utifrån vad de läst i medierna, börjar utesluta livsmedel permanent, då vänds en tidsbegränsad metod till en långvarig och ensidig kost – precis det som tarmfloran far illa av. Återintroduktionen, som är hela poängen med upplägget, uteblir ofta, eftersom det är psykologiskt svårt att börja äta livsmedel man lärt sig att förknippa med besvär igen.

Slutsats

Studien från 2016 illustrerar varför FODMAP-reducerad kost inte bör rekommenderas generellt. Den bygger på ett litet underlag och en kort uppföljningstid, och även om den visar en viss symtomlindring så befäster den samtidigt bilden av att metoden griper in i tarmflorans förutsättningar. FODMAPs är näring för nyttiga bakterier, och att utesluta dem under lång tid riskerar att utarma och ensidiggöra tarmfloran. Kunskapsläget gav inte – och ger inte – stöd för att rekommendera metoden brett.

Den som ändå vill prova bör göra det under en tydligt begränsad period och under handledning av en dietist, aldrig på egen hand och aldrig som en permanent kosthållning. Att lockas att för alltid utesluta dessa kolhydrater ur kosten är att ta en risk vars långsiktiga konsekvenser man ännu vet för lite om.