Divertikulit och divertikulos – tarmfickor, symtom och behandling

Vad är divertikulos?

Divertikulos innebär att det finns tarmfickor i tjocktarmen. De sitter ofta i den nedre vänstra delen av tjocktarmen, särskilt i sigmoideum, den s-formade delen nära ändtarmen.
Tarmfickor är vanliga och blir vanligare med stigande ålder. De flesta som har divertiklar får aldrig några tydliga besvär. I många fall upptäcks de av en slump vid undersökningar av tarmen.
När tarmfickor finns utan inflammation talar man om divertikulos. När en tarmficka blir inflammerad talar man om divertikulit.

Vad är divertikulit?

Divertikulit betyder att en eller flera tarmfickor har blivit inflammerade. Inflammationen kan vara mild och gå över med enkel behandling, men den kan också bli mer allvarlig.
Vid komplicerad divertikulit kan det uppstå varbildning, förträngning, fistel, blödning eller hål på tarmen. Om tarminnehåll läcker ut i bukhålan kan det leda till bukhinneinflammation och allvarlig infektion. Det är ovanligt, men viktigt att känna till eftersom svåra symtom ska bedömas snabbt.

Symtom vid divertikulit

Vanliga symtom vid divertikulit är buksmärta, ofta nedtill till vänster i magen, feber, illamående, uppblåsthet och förändrade avföringsvanor. Vissa får förstoppning, andra diarré.
Det kan också göra ont när läkaren trycker på magen. En del känner sig allmänt sjuka och trötta. Ibland kan urinvägarna påverkas så att man behöver kissa oftare eller får trängningar.
Vid svårare divertikulit kan man få kraftig buksmärta, kräkningar, hög feber, påverkat allmäntillstånd eller tecken på blodförgiftning. Då ska man söka vård akut.

ANNONS

Divertikulos, divertikulit och IBS – vad är skillnaden?

Divertikulos och IBS kan ibland ge liknande symtom, till exempel uppblåsthet, gaser, smärta, förstoppning eller diarré. Skillnaden är att IBS är en funktionell mag-tarmsjukdom där tarmens känslighet, rörelser och hjärn-tarm-kommunikation är påverkade. IBS ger inte feber och orsakar inte inflammerade tarmfickor.
Divertikulit är däremot en inflammation. Feber, tydlig sjukdomskänsla och ihållande smärta på ett avgränsat ställe i magen talar mer för inflammation än för ett vanligt IBS-skov.
Det är därför viktigt att inte automatiskt tolka nya eller annorlunda symtom som IBS, särskilt om man får feber, kraftig smärta, blod i avföringen eller blir allmänpåverkad.

Orsaker och riskfaktorer

Man har länge tänkt att tarmfickor uppstår på grund av ökat tryck i tjocktarmen, särskilt i samband med förstoppning och hård avföring. Det är fortfarande en rimlig del av förklaringen, men orsakerna är sannolikt mer komplexa.
Ålder är den tydligaste riskfaktorn för divertikulos. Andra faktorer som kan öka risken för divertikelsjukdom eller divertikulit är förstoppning, lågt fiberintag, rökning, övervikt, låg fysisk aktivitet och vissa läkemedel, till exempel NSAID-preparat.
Det går däremot inte att säga att divertikulit alltid beror på en enskild faktor. Många som lever hälsosamt kan ändå få tarmfickor eller divertikulit.

Behöver man undvika nötter, frön och popcorn?

Tidigare fick personer med tarmfickor ofta rådet att undvika nötter, frön, majs, popcorn och liknande livsmedel. Tanken var att små partiklar kunde fastna i divertiklarna och orsaka inflammation.
I dag rekommenderas detta inte generellt. Det finns inte tillräckligt stöd för att alla med divertiklar behöver undvika sådana livsmedel. Om du själv tydligt märker att något livsmedel ger besvär kan du förstås anpassa mängden, men långa förbudslistor behövs sällan.

Diagnos vid misstänkt divertikulit

Läkaren bedömer symtom, sjukdomshistoria och undersöker magen. Ofta tas blodprover för att se tecken på inflammation och ibland urinprov för att utesluta andra orsaker till smärtan.
Vid misstanke om divertikulit används ofta datortomografi, särskilt om symtomen är tydliga, diagnosen är osäker eller om man misstänker en mer komplicerad inflammation. Ultraljud kan ibland användas, men datortomografi är en vanlig metod för att bedöma inflammationens omfattning.
Efter en episod av divertikulit kan läkaren ibland rekommendera uppföljande undersökning av tjocktarmen, till exempel koloskopi, särskilt om diagnosen är osäker eller om det finns behov av att utesluta annan sjukdom.

Behandling av divertikulit

Behandlingen beror på hur svåra besvären är och om divertikuliten är okomplicerad eller komplicerad.
Vid mild, okomplicerad divertikulit kan behandlingen ibland bestå av vila, vätska, lättare mat, smärtlindring och uppföljning. Många tillfrisknar inom några dagar.
Antibiotika användes tidigare ofta vid divertikulit, men i dag ges det inte rutinmässigt till alla med okomplicerad divertikulit. Antibiotika används framför allt vid mer uttalade symtom, komplicerad divertikulit, sepsis, nedsatt immunförsvar, graviditet eller andra riskfaktorer. Läkaren avgör vad som är lämpligt i det enskilda fallet.
Vid svårare divertikulit kan sjukhusvård behövas. Då kan man få dropp, smärtlindring, antibiotika och tätare övervakning. Om det bildas en större varansamling kan den ibland behöva tömmas. Vid perforation, bukhinneinflammation eller återkommande svåra problem kan operation bli nödvändig.

Kost vid divertikulos och efter divertikulit

Vid akut divertikulit kan man ibland behöva äta lättare under några dagar, beroende på symtom och vårdens bedömning. När inflammationen har lugnat sig är målet vanligtvis att återgå till en så normal och varierad kost som möjligt.
För att minska förstoppning kan det vara bra att äta fiberrik mat, dricka tillräckligt och röra på sig regelbundet. Fibrer bör ökas gradvis, särskilt om man har känslig mage eller IBS-liknande besvär. För snabb fiberökning kan ge mer gaser och uppblåsthet.
Bra fiberkällor kan vara havre, rotfrukter, grönsaker, frukt, bär, baljväxter i lagom mängd, fullkornsprodukter och psyllium/husk. Vid IBS behöver fiberintaget ibland anpassas mer försiktigt, eftersom vissa fiberrika livsmedel också kan öka gaser och buksvullnad.

Fysisk aktivitet, rökstopp och läkemedel

Regelbunden fysisk aktivitet kan hjälpa tarmfunktionen och minska förstoppning. Det behöver inte vara hård träning; promenader, cykling, simning, trädgårdsarbete eller annan daglig rörelse kan räcka långt.
Rökstopp är också viktigt eftersom rökning kopplas till ökad risk för komplicerad divertikelsjukdom. Om du ofta använder antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel som ibuprofen eller naproxen bör du diskutera detta med vården, eftersom vissa läkemedel kan påverka risken för komplikationer i mag-tarmkanalen.

Visste du att?

Ordet divertikel kommer från latinets diverticulum, som betyder ungefär sidoväg eller avvikelse.
Den nedåtgående delen av tjocktarmen kallas colon descendens.
Den s-formade delen i slutet av tjocktarmen kallas sigmoideum.
Divertikulit kallas ibland sigmoidit när inflammationen sitter i sigmoideum, där tarmfickor är vanliga.

När ska man kontakta vården?

Kontakta vården om du får buksmärta tillsammans med feber, illamående eller tydligt förändrade avföringsvanor. Det gäller särskilt om smärtan sitter nedtill till vänster i magen eller om du tidigare haft divertikulit.
Sök akut vård om du får svåra magsmärtor som inte går över, blir allmänpåverkad, får hög feber, kräks upprepade gånger, har blod i avföringen, svart avföring, tecken på uttorkning eller om magen blir hård och mycket öm.
Du bör också kontakta vården om du är över 50 år och får nya mag-tarmbesvär som du inte känner igen sedan tidigare.
Information på internet kan aldrig ersätta individuell medicinsk bedömning. Vid oro eller tydliga symtom är 1177, vårdcentral eller akutmottagning rätt väg beroende på hur allvarliga besvären är.

Sammanfattning

Divertikulos betyder att det finns tarmfickor i tjocktarmen. Det är vanligt, särskilt med stigande ålder, och ger ofta inga symtom. Divertikulit betyder att en eller flera tarmfickor blivit inflammerade. Då kan man få buksmärta, feber, illamående och förändrade avföringsvanor.
Divertikulos kan ibland likna IBS, men divertikulit är ett inflammatoriskt tillstånd och ska inte förväxlas med ett vanligt IBS-skov. Vid feber, kraftig smärta eller påverkat allmäntillstånd bör man kontakta vården.