LOW FODMAP vid IBS – fungerar det och vilka är riskerna?

Vad är FODMAP?

FODMAP är en förkortning för fermenterbara oligosackarider, disackarider, monosackarider och polyoler. Det är kolhydrater som kan vara svåra att bryta ned eller ta upp fullständigt i tunntarmen. När de når tjocktarmen kan bakterier jäsa dem, vilket kan leda till gasbildning. De kan också dra in vätska i tarmen.
Hos personer med IBS kan detta bidra till symtom som uppblåsthet, gaser, diarré, magknip och buksmärta. Det betyder inte att FODMAP är “dåligt” i sig. Många FODMAP-rika livsmedel är vanliga, näringsrika livsmedel som lök, baljväxter, vissa frukter, vissa spannmål och mejeriprodukter med laktos.
Det är därför viktigt att skilja på två saker: att vissa FODMAP-rika livsmedel kan trigga symtom hos vissa personer med IBS, och att dessa livsmedel skulle vara generellt ohälsosamma. Det senare stämmer inte.

Anjas gymnasieprojekt om FODMAP och IBS

Med hjälp av läsare på alltomibs.se fick Anja svar på den enkät hon hade utformat. Syftet var att undersöka sambandet mellan minskade IBS-symtom och ett lågt intag av FODMAP.
I undersökningen deltog 17 personer. Av dem som svarade var de flesta kvinnor, framför allt i åldersgrupperna 19–29 år och 50–59 år. 82 procent uppgav att de hade diagnosen IBS.
Resultatet visade att det fanns kännedom om FODMAP bland de personer med IBS som deltog. Deltagarna upplevde också att det kunde finnas en koppling mellan minskade IBS-relaterade symtom och ett minskat intag av FODMAP.
Utifrån den lilla enkäten kunde svaret på frågan “Fungerar FODMAP vid IBS?” därför tolkas som ja – för vissa av deltagarna. Men det är viktigt att betona att detta var ett gymnasiearbete med få deltagare, inte en klinisk studie. Resultatet kan alltså inte användas för att säga att låg-FODMAP fungerar för alla med IBS.

Vad säger forskningen i dag?

Sedan Anjas arbete gjordes har FODMAP blivit betydligt mer etablerat inom IBS-forskningen. Flera studier och riktlinjer beskriver att en tidsbegränsad låg-FODMAP-kost kan minska globala IBS-symtom hos vissa patienter.
Samtidigt är evidensen inte så enkel som den ibland framställs. Studierna varierar i upplägg, patientgrupper, jämförelsedieter och uppföljningstid. Många studier är relativt korta, och det är framför allt den symtomlindrande effekten på kort sikt som har studerats.
Det betyder att låg-FODMAP kan vara relevant som strukturerad kostbehandling för vissa, men inte bör beskrivas som en generell lösning för IBS.

ANNONS

FODMAP är inte en långsiktig uteslutningsdiet

En låg-FODMAP-behandling består egentligen av flera steg. Först kommer en restriktiv fas där många FODMAP-rika livsmedel minskas under en begränsad period. Därefter ska livsmedel återintroduceras systematiskt för att se vad personen faktiskt reagerar på. Målet är inte att leva så FODMAP-fritt som möjligt, utan att hitta en så varierad kost som möjligt med så lite symtom som möjligt.
I praktiken är det här ofta där problemen börjar. Många läser listor på nätet, tar bort livsmedel på egen hand och fastnar sedan i en alltför snäv kost. Då riskerar metoden att skapa mer oro kring mat, social begränsning och sämre variation i kosten.
För personer med IBS, som ofta redan har en komplicerad relation till mat och symtom, är detta en viktig risk.

FODMAP, tarmflora och den viktiga motsägelsen

Ett skäl till att vara kritisk mot slentrianmässig låg-FODMAP-kost är påverkan på tarmfloran. Många FODMAP-rika livsmedel innehåller fermenterbara kolhydrater som bakterier i tjocktarmen använder som näring. När dessa kolhydrater bryts ned kan det bildas gaser, men också kortkedjiga fettsyror och andra ämnen som är viktiga för tarmens miljö.
Här uppstår en tydlig motsägelse i många råd kring IBS. Samma person kan få höra att tarmfloran är viktig och att probiotika eller “goda bakterier” kan hjälpa, samtidigt som hen uppmanas att minska intaget av de fermenterbara kolhydrater som många tarmbakterier behöver för att växa och bilda gynnsamma metaboliter.
Det är biologiskt tveksamt att försöka förbättra tarmfloran genom att köpa bakterietillskott, samtidigt som man långvarigt minskar den näring bakterierna behöver. Det betyder inte att alla FODMAP-rika livsmedel fungerar för alla med IBS. Men det betyder att låg-FODMAP inte ska behandlas som en ofarlig standardlösning.

När kan FODMAP vara relevant?

FODMAP kan vara relevant för vissa personer med IBS, särskilt om gaser, uppblåsthet, buksmärta eller diarré är framträdande symtom och enklare råd om måltidsrytm, portioner, fett, kaffe, alkohol, fiber och stress inte räcker.
Men då bör metoden användas på rätt sätt:

• den bör vara tidsbegränsad
• den bör följas av återintroduktion
• den bör helst göras med dietiststöd
• målet bör vara så bred kost som möjligt, inte maximal uteslutning
• den bör inte användas utan att diagnosen IBS är rimligt säker

Vad kan man göra i stället för att jaga FODMAP?

För många med IBS är första steget inte att börja med en avancerad uteslutningsdiet. Mer grundläggande åtgärder kan ibland vara både enklare och mindre riskfyllda:

• äta regelbundet
• undvika mycket stora måltider
• tugga ordentligt och äta långsammare
• minska tydliga triggers som mycket fet mat, alkohol, stora mängder kaffe eller sockeralkoholer
• justera fiberintaget försiktigt
• röra på sig regelbundet
• sova tillräckligt
• försöka minska stress kring måltider

Vad visade Anjas arbete – och hur ska vi se på det i dag?

Anjas gymnasiearbete var ett intressant elevprojekt som fångade ett ämne som många IBS-patienter fortfarande söker information om. Det visade att det fanns intresse för FODMAP och att flera deltagare upplevde symtomlindring när de minskade intaget.
I dag kan vi sätta resultatet i ett större sammanhang. FODMAP har visst vetenskapligt stöd som kortvarig kostbehandling vid IBS, men metoden har också tydliga begränsningar och risker. Därför bör frågan inte vara “Fungerar FODMAP vid IBS?” utan snarare: “För vem kan låg-FODMAP vara relevant, hur kort tid ska den användas och hur undviker man att kosten blir onödigt begränsad?”

Sammanfattning

FODMAP vid IBS kan fungera för vissa, men det är inte en enkel lösning och inte en diet man bör följa långvarigt på egen hand. Den restriktiva fasen kan minska symtom på kort sikt, men också bidra till maträdsla, ensidig kost och påverkan på tarmfloran. För personer med IBS bör målet vara en hållbar, varierad kost med så lite symtom som möjligt – inte att utesluta så många livsmedel som möjligt.
Anjas gymnasiearbete var ett fint initiativ och bidrog till att lyfta en fråga som fortfarande engagerar många. Men dagens kunskapsläge talar för att låg-FODMAP bör beskrivas med både respekt för möjliga symtomförbättringar och tydlig försiktighet kring riskerna.