Symtom vid IBS: Allt du behöver veta om tecken och diagnos

Inte i huvudet – men inte utan koppling till hjärnan

Under lång tid betraktades IBS som psykosomatisk – en sjukdom som satt i huvudet snarare än i tarmen. Den bilden har förändrats grundligt. I dag vet vi att IBS involverar konkreta fysiologiska förändringar, om än sådana som inte syns med blotta ögat eller i vanliga prover.

En central mekanism är visceral hypersensitivitet – en förhöjd känslighet i tarmens nervsystem. Trycket, sträckningen och rörelserna i tarmen som de flesta inte märker av upplevs vid IBS som smärta eller obehag. Det är inte inbillning, utan en faktisk förändring i hur nervsignalerna bearbetas.

Minst lika central är tarm-hjärnaxeln – det komplexa tvåvägssystem av nervsignaler, hormoner och immunsignaler som förbinder tarmens eget nervsystem med centrala nervsystemet. Tarmen innehåller fler nervceller än ryggmärgen och producerar en stor del av kroppens serotonin. Störningar i detta samspel kan påverka tarmens rörelser, känsligheten för smärta och hur signaler tolkas av hjärnan. Det förklarar varför stress, ångest och sömnbrist kan förvärra IBS-symtom – utan att det för den skull innebär att sjukdomen är psykisk.

ANNONS

Andra bidragande faktorer som forskningen pekat ut inkluderar förändringar i tarmflorans sammansättning, låggradig inflammation i tarmslemhinnan, förändrad tarmpermeabilitet och störningar i tarmens rörelsemönster (motilitet). Bilden är komplex och varierar troligen mellan individer.

Hur symtomen yttrar sig

IBS visar sig på många olika sätt, och det är en av anledningarna till att sjukdomen länge var svår att förstå och behandla.

De typiska symtomen är återkommande buksmärta och oregelbunden tarmfunktion – diarré, förstoppning eller en blandning av båda. Smärtan är ofta krampliknande, sitter framför allt i nedre buken och lindras eller förvärras i samband med toalettbesök. Uppblåsthet och en känsla av gas i tarmarna är vanliga och kan vara mycket besvärande – därav det informella uttrycket ”ballongmage”.

Utöver de klassiska symtomen rapporterar många med IBS även besvär utanför tarmen: trötthet, sömnbesvär, muskelvärk, ryggont, huvudvärk och urinvägsbesvär. Det belyser att IBS inte enbart är en tarmsjukdom, utan ett tillstånd som påverkar kroppen i bredare mening.

Symtombilden varierar dessutom mellan individer och kan förändras hos samma person över tid. Den som under en period har förstoppning kan senare gå över till att ha diarré, eller röra sig mellan subtyperna. Det är en del av vad som gör IBS till ett svårfångat tillstånd.

Så ställs diagnosen

IBS har inga kliniska fynd som syns i prover, röntgen eller vävnadsprover. Diagnosen ställs i stället utifrån symtomens karaktär, enligt de så kallade Rom IV-kriterierna (Lacy et al., Gastroenterology 2016):

Återkommande buksmärta i genomsnitt minst en dag per vecka de senaste tre månaderna, med symtomdebut minst sex månader tidigare, och minst två av tre följande karaktäristika: smärtan förändras i samband med tarmtömning, smärtan är kopplad till förändrad avföringsfrekvens, eller smärtan är kopplad till förändrad avföringskonsistens.

En viktig förändring med Rom IV jämfört med tidigare kriterier är att IBS betraktas som en positiv, symtombaserad diagnos – inte enbart som ett uteslutningsresultat. Det innebär att diagnosprocessen handlar om att bekräfta att symtomerna stämmer med IBS, inte bara om att utesluta allt annat. Att utesluta allvarliga tillstånd ingår naturligtvis alltid i utredningen, men IBS kräver inte att man provat sig igenom en lång rad undersökningar innan diagnosen kan ställas.

Symtom som alltid kräver läkarkontakt

Vissa symtom är varningstecken som alltid bör leda till kontakt med vården utan dröjsmål, oavsett om man redan har en IBS-diagnos:

Ofrivillig viktminskning eller kraftigt försämrad aptit. Plötslig svår smärta i övre delen av buken. Svåra magsmärtor som inte avtar. Kräkningar med blod eller kaffesumpsliknande innehåll. Svart eller blodig avföring. Buksmärta kombinerad med feber, illamående eller andra allmänpåverkande symtom. Tydligt förändrade toalettvanor som inte hänger ihop med känd IBS. Nya magbesvär hos person över 50 år som inte haft sådana tidigare.

Vid frågor och oro kring mag-tarmbesvär kan man alltid ringa sjukvårdsrådgivningen på 1177 för råd om när och var man bör söka vård.