Vad är divertikulit? Om inflammation i tarmfickor

Tarmfickor – divertikulos

Divertiklar är små utbuktningar eller fickor som bildas i tjocktarmens vägg, oftast i den nedre delen av kolon (colon descendens och sigmoideum). Att ha sådana fickor kallas divertikulos. Prevalensen av divertikelsjukdom uppskattas till mellan 20 och 60 procent i befolkningen och ökar med stigande ålder — bland äldre är det alltså ett mycket vanligt tillstånd.

De flesta som har tarmfickor märker dem aldrig. Divertikulos är asymtomatisk hos de flesta, men hos en del kan de ge lindriga symtom som liknar IBS: magsmärta, känsla av uppkördhet, omväxlande diarré eller förstoppning. Det är en av anledningarna till att tillståndet är relevant för den som lever med IBS eller liknande besvär — symtombilden kan överlappa.

Tarmfickor uppstår troligen till följd av ökat tryck i tarmen, bland annat vid långvarig förstoppning. Riskfaktorer för att utveckla divertikulos och divertikulit är hög ålder, övervikt, fiberfattig kost, högt intag av rött kött, rökning och immunsuppression.

ANNONS

Divertikulit – när fickan inflammeras

Divertikulit är den vanligaste komplikationen till divertikulos — 10 till 25 procent av alla med divertikulos får någon gång divertikulit. Inflammationen uppstår när en eller flera fickor infekteras eller inflammeras.

Vid akut divertikulit förekommer oftast vänstersidig lågtsittande buksmärta, ömhet, feber och eventuellt diarré eller förstoppning. Stegrade inflammationsparametrar ses ofta i blodproverna (CRP och vita blodkroppar).

Okomplicerad divertikulit utgör 80 till 90 procent av fallen. Vid komplicerad divertikulit kan det uppstå abscess, perforation (hål i tarmväggen), blödning, fistelbildning eller förträngning av tarmen. Det är allvarliga tillstånd som kräver sjukhusvård.

Behandling

Lejonparten av alla patienter med okomplicerad divertikulit kan behandlas polikliniskt. Hörnstenar i behandlingen är att gå över till flytande kost i några dygn. Antibiotika kan undvikas i de flesta fall — det är en förändring jämfört med äldre riktlinjer där antibiotika gavs rutinmässigt. Om antibiotika ändå bedöms nödvändigt ges det vanligtvis peroralt.

Vid tecken på komplicerad divertikulit — hög feber, kraftig allmänpåverkan, uttalad bukömhet — ska patienten remitteras till sjukhus.

Recidivrisken efter en genomgången divertikulit är cirka 25 procent. Vid upprepade skov kan operation bli aktuell, men återhållsamhet med kirurgi föreslås då all tarmkirurgi är potentiellt riskabel.

Förebyggande och kost vid divertikulos

För den som har tarmfickor utan inflammation gäller att försöka hålla tarmen igång och förebygga förstoppning. Vid divertikulos rekommenderas ökad mängd fibrer i kosten, eventuellt fibertillägg och ökat motionerande. Fiberrik kost mjukar upp avföringen och minskar trycket i tarmen, vilket är det centrala problemet.

Under ett akut skov av divertikulit gäller det omvända: vila för tarmen och flytande kost tills inflammationen lagt sig. Fiberrik kost återupptas gradvis när besvären förbättrats.

Divertikulit eller IBS?

Eftersom symtomen kan överlappa är det viktigt att ha rätt diagnos. Divertikulit ger typiskt vänstersidig buksmärta, feber och förhöjda inflammationsmarkörer i blodproverna — det gör inte IBS. Vid misstanke om divertikulit bör man söka vård för blodprov och eventuellt bilddiagnostik. Att behandla divertikulit som IBS, eller tvärtom, är inte optimalt för någondera.

När ska man söka vård?

Sök vård om du har buksmärta kombinerat med feber, om smärtan är kraftig och inte avtar, eller om du har blod i avföringen. Vid stark allmänpåverkan, hög feber eller mycket intensiv smärta — sök akutvård direkt.

Läs mer på alltomibs.se

Om symtom vid IBS; Diarré och lös mage; Förstoppning – 10 tips.