Motion vid IBS – kan rörelse lindra symtomen?

Avhandlingen vid Sahlgrenska

I avhandlingens huvudstudie följdes 102 IBS-patienter, huvudsakligen kvinnor, som fick individuella råd om att öka sin fysiska aktivitet. Målet var konditionsfrämjande träning i måttlig till hög intensitet – till exempel promenader, cykling eller annan motion – i 20 till 60 minuter, tre till fem gånger i veckan.

Efter ungefär tre månader hade 40 procent av deltagarna uppnått kliniskt signifikanta förbättringar av sina IBS-symtom. Det är inte en överväldigande siffra, men den är meningsfull: av dem som inte ökade sin fysiska aktivitet försämrades symtomen i stället för att förbättras. I en uppföljning cirka fem år senare kunde man se att träningens effekter höll i sig och breddat sig:

Patienter som fortsatt vara fysiskt aktiva löpte lägre risk att drabbas av försämringar jämfört med dem som inte rört sig lika mycket. Ökad fysisk aktivitet var kopplad till förbättringar inte bara av mag-tarmsymtomen, utan också av trötthet, ångest och depression. På längre sikt såg man även en bättre livskvalitet. Slutsatsen var att rekommendationer om ökad fysisk aktivitet bör kunna betraktas som ett behandlingsalternativ vid IBS.

ANNONS

Avhandlingen pekade också på att motivationen, möjligheterna till motion och hur patienten upplever effekten av rörelsen spelar in. Och den lyfte fram hur viktigt det är att den som möter patienten verkligen sätter sig in i varje individs behov och förutsättningar – något som alltför ofta lyser med sin frånvaro i en stressad primärvård där patienter lämnas att hitta en väg framåt på egen hand.

Vad säger den nyare forskningen?

Sedan Johannessons avhandling har flera studier och översiktsartiklar tillkommit och bilden har delvis förfinats. En Cochrane-review från 2022 konstaterade att det finns tecken på att motion kan lindra IBS-symtom, men att evidenskvaliteten fortfarande är låg och att det behövs fler väldesignade studier. En systematisk genomgång från 2023 fann visst stöd för att rörelse vid låg till måttlig intensitet kan minska symtom som uppblåsthet och gaser, men betonade samma osäkerhet i underlaget.

En mindre studie från 2023 visade att tolv veckor av måttlig aerob träning minskade buksmärta och uppblåsthet och förbättrade det psykologiska välbefinnandet hos 40 IBS-patienter. En viktig iakttagelse i den nyare forskningen är att intensiteten spelar roll: låg till måttlig intensitet tycks gynnsam, medan hård träning kan förvärra besvären hos en del. Det beror sannolikt på att intensiv träning aktiverar stressaxeln och höjer kortisolnivåerna, vilket i sin tur kan påverka tarmen negativt. Träning med hög stöt- och trycbelastning mot bålens organ – som löpning och hopp – kan också utlösa symtom hos känsliga individer.

Promenader är den träningsform som patienter oftast föredrar och tolererar väl. Yoga har i flera studier visat sig ge liknande effekter som måttlig aerob träning på IBS-symtom, troligen för att den kombinerar rörelse med andning och avslappning.

Stillasittande är en riskfaktor

Det faktum att otillräcklig rörelse i sig är en riskfaktor för sjukdom är välkänt. WHO publicerade 2018 en analys av data från 358 befolkningsstudier med nära två miljoner deltagare och visade att var fjärde människa rör sig för lite. I höginkomstländer var andelen ännu högre – nästan varannan person nådde inte upp till rekommendationerna. Stillasittande arbete, bilåkande och lugnare vardagsaktiviteter är troliga förklaringar.

Att röra sig mer har länge rekommenderats på alltomibs.se. Det är glädjande att forskningen har stärkt detta råd – men som med all forskning om levnadsvanor gäller det att läsa den med öppna ögon: effekterna varierar mellan individer, och motion är inte ett universalmedel mot IBS.

Motivationen – ofta det svåraste

Minst lika viktigt som kunskapen om att motion hjälper är motivationen att faktiskt komma igång. Vad som driver oss varierar stort från person till person. För en del är det mätbara framsteg – en lägre vilopuls, längre sträckor – medan andra motiveras av något enklare: kaffet som smakar lite bättre efter promenaden till jobbet, eller trapporna man börjat välja i stället för hissen.

Motivationen behöver inte vara stor om man tar det i små steg. Fem minuters promenad är bättre än ingen promenad. En vana smyger sig in på samma sätt som en ovana gör det – utan att man riktigt märker det förrän den sitter. Varför inte börja idag?