Om Mesalazin – kan det hjälpa vid IBS?

Om ulcerös kolit

Ulcerös kolit är en kronisk inflammatorisk tarmsjukdom (IBD – Inflammatory Bowel Disease) som drabbar tjock- och ändtarmen. Inflammationen försämrar tarmens funktion och sjukdomen debuterar vanligen i 20–30-årsåldern. Typiska symtom är blod i avföringen, buksmärtor och diarré. Sjukdomen varar ofta livet ut, med perioder av skov och remission.

Det är viktigt att skilja ulcerös kolit från IBS: ulcerös kolit är en organisk sjukdom med påvisbara inflammatoriska förändringar i tarmväggen, medan IBS är ett funktionellt tillstånd utan sådana fynd. De kan dock ge delvis överlappande symtom, vilket länge gjort kopplingen till mesalazin intressant som forskningsämne.

Vad är mesalazin?

Mesalazin (5-aminosalicylsyra, 5-ASA) är ett antiinflammatoriskt läkemedel med en verkningsmekanism som fortfarande inte är fullt klarlagd. Preparatet hämmar flera funktioner hos kroppens immunceller och påverkar därigenom inflammatoriska processer i tarmslemhinnan. Det är även en antioxidant. Mesalazin finns i ett flertal läkemedel i Sverige, bland annat Asacol, Pentasa, Mezavant och Salofalk, och är godkänt för behandling av mild till medelsvår ulcerös kolit.

ANNONS

Vanliga biverkningar är diarré, magont, illamående, kräkningar, huvudvärk och hudutslag. Till mer sällsynta men allvarliga biverkningar hör hjärtmuskelinflammation (myokardit) och hjärtsäcksinflammation (perikardit), som kan ge andfåddhet, bröstsmärtor och hjärtklappning, samt inflammation i bukspottkörteln.

Vad säger forskningen om mesalazin vid IBS?

Den ursprungliga tanken bakom att pröva mesalazin vid IBS var att en del patienter med IBS uppvisar tecken på låggradig inflammation och aktivering av immunsystemet i tarmslemhinnan. Om det är en del av IBS-mekanismen, resonerade man, kanske antiinflammatorisk behandling kan hjälpa.

Flera randomiserade, placebokontrollerade studier har nu genomförts och resultaten är tydliga.

En brittisk multicenterstudie (Lam et al., 2015) jämförde mesalazin mot placebo hos 136 patienter med IBS-D och fann ingen kliniskt meningsfull skillnad i det primära utfallsmåttet (avföringsfrekvens).

En nordisk randomiserad studie med meta-analys, publicerad 2022 i Alimentary Pharmacology & Therapeutics (Castro Tejera et al.), inkluderade 181 patienter och visade att 36 procent i mesalazingruppen uppnådde respons på behandlingen, jämfört med 30 procent i placebogruppen – en skillnad som inte var statistiskt säkerställd. Slutsatsen var att mesalazin är ineffektivt vid IBS.

En systematisk översikt och meta-analys publicerad i Clinical Gastroenterology and Hepatology 2023 samlade data från flera randomiserade kontrollerade studier och bekräftade den samlade bilden: mesalazin ger ingen statistiskt säkerställd förbättring av IBS-symtom jämfört med placebo.

En iransk studie från 2024–2025 undersökte specifikt patienter med IBS-D och förhöjt fekalt kalprotektin (ett mått på tarminflammation), och testade om mesalazin kunde hjälpa just denna subgrupp. Resultaten är ännu under publicering och kan ge ytterligare nyans åt bilden för patienter med tydliga inflammationstecken.

Sammanfattning

Sammantaget är forskningsläget i dag ganska entydigt: mesalazin fungerar inte bättre än placebo vid IBS i allmänhet. Det saknas stöd för att rekommendera läkemedlet för IBS-patienter. Den lilla andel IBS-patienter som uppvisar tydliga inflammationstecken i tarmen (förhöjt kalprotektin) är en intressant undergrupp som ännu inte studerats tillräckligt, men för den stora majoriteten finns inget belägg.

Mesalazin är och förblir ett viktigt läkemedel vid ulcerös kolit – men det är inte ett alternativ vid IBS.