Lotronex (Alosetron): Behandling vid svår IBS-D hos kvinnor

Fredrik Larsson, PhD
Alosetron är ett receptbelagt läkemedel mot svår diarrébetonad irritabel tarm (IBS-D) hos kvinnor, som verkar genom att blockera serotonins effekter i mag-tarmkanalens nervsystem. Läkemedlet utvecklades ursprungligen av GlaxoSmithKline (GSK) och marknadsförs i USA under namnet Lotronex. Alosetron har en omtumlande historia: det godkändes, drogs tillbaka på grund av allvarliga biverkningar och återinfördes senare med kraftiga restriktioner. Läkemedlet är inte godkänt för behandling av IBS i EU och finns därmed inte tillgängligt för svenska patienter. Nedan beskrivs läkemedlets bakgrund, verkningsmekanism och säkerhetshistorik.
Kvinna tar piller och dricker vatten
Dela

Om Alosetron

Alosetron är en så kallad 5-HT3-antagonist som blockerar specifika receptorer (mottagare på cellerna, 5-HT3-receptorer), vilket hindrar signalsubstansen serotonin från att utöva sina effekter på cellen och i förlängningen på mag-tarmkanalen och dess eget nervsystem (det enteriska nervsystemet). Läkemedlet marknadsförs i USA av Prometheus Laboratories Inc. (San Diego). 

Alosetron är endast avsett för kvinnor med svår IBS-D som har kroniska IBS-symtom (i regel minst sex månader), där anatomiska eller biokemiska avvikelser i mag-tarmkanalen har uteslutits och som inte svarat tillräckligt på konventionell behandling. 

Så fungerar läkemedlet

De eventuella negativa effekter som serotonin kan ha vid IBS är onormal smärtsignalering och obehag, ökad sekretion samt ökad hastighet på födans passage genom mag-tarmkanalen (diarré). Genom att blockera serotonins verkningar bromsas dessa effekter. Eftersom stimulering av 5-HT3-receptorer hänger samman med ökad tarmrörlighet, gör alosetrons 5-HT3-blockad att avföringen rör sig långsammare genom tjocktarmen, vilket ökar vattenupptaget och minskar avföringens volym och vätskeinnehåll. Det finns även belägg för att alosetron kan lindra buksmärta genom en mekanism som minskar blodflödet till de hjärncentra som reglerar smärtans känslomässiga komponenter. 

Den vanligaste biverkningen är förstoppning, som drabbar omkring 30 % av användarna.

Tillbakadragande och återintroduktion

Alosetron (Lotronex) godkändes av den amerikanska läkemedelsmyndigheten FDA den 9 februari 2000 för behandling av kvinnor med diarrébetonad IBS. Kort därefter började allvarliga biverkningar rapporteras. Lotronex drogs frivilligt tillbaka av tillverkaren i november 2000 på grund av allvarliga biverkningar efter marknadsföring, däribland minst 49 fall av ischemisk kolit och 21 fall av allvarliga komplikationer av förstoppning, varav några var dödliga eller krävde kirurgi eller blodtransfusion. 

Trots dessa allvarliga biverkningar vid behandling av en i sig icke livshotande sjukdom valde FDA att åter tillåta en begränsad användning av läkemedlet, vilket förvånade många. I juni 2002 godkändes Lotronex på nytt för svåra fall av IBS, samtidigt som FDA införde kraftiga restriktioner för användningen. Detta var första gången ett läkemedel som dragits tillbaka från marknaden återinfördes. Sedan återintroduktionen används alosetron endast vid mycket svåra fall av IBS-D, då alla andra konventionella behandlingar har misslyckats. 

Som nämnts är läkemedlet inte godkänt för behandling av IBS i EU och saknar därmed plats i svensk vård. 

ANNONS

Referenslista.

Prometheus Laboratories Inc. 
BMJ. 2002 Sep 14;325(7364):555-6. Alosetron for irritable bowel syndrome. Lièvre M.U.S. Food and Drug Administration. Lotronex (alosetron hydrochloride) Information. https://www.fda.gov/drugs/postmarket-drug-safety-information-patients-and-providers/lotronex-alosetron-hydrochloride-information
ScienceDirect Topics. Alosetron – an overview. https://www.sciencedirect.com/topics/pharmacology-toxicology-and-pharmaceutical-science/alosetron
Medscape/WebMD. Lotronex Back on Market Despite Drug-Related Deaths. 11 juni 2002. https://www.medscape.com/viewarticle/436333
Horton R. Alosetron: a case study in regulatory capture, or a victory for patients’ rights? BMJ 2002;325:592–595. https://pmc.ncbi.nlm.nih.gov/articles/PMC1124108/

Relaterade artiklar.

ANNONS

Relaterade artiklar.