Många som söker hjälp för sina IBS besvär beskriver att de mött läkare med mycket varierande kunskap och synsätt på IBS. IBS är inte en livshotande sjukdom och man behöver generellt ingen specialistvård utan rekommendationer om behandling ges av läkare, sjuksköterskor och dietister på vårdcentralerna.
Allmänläkarna på våra vårdcentraler har en mycket bred kompetens som täcker alla tänkbara sjukdomsområden och de fortbildar sig ständigt för att hänga med i forskningen kring de olika sjukdomarna för att kunna ställa korrekta diagnoser och ge bra råd om behandling.
Ett sätt att fortbilda sig är att läsa sammanfattande vetenskapliga publikationer från specialister inom respektive område.
Nyligen publicerades en sammanfattande artikel i BMJ (British Medical Journal, BMJ. 2012 Sep 4;345). Denna ger bland annat en sammanfattning om troliga orsaker till IBS, diagnoskriterier och förslag till rekommenderad behandling. Vi på alltomibs.se följer alla publikationer på området och vill gärna dela med oss av kunskapen till våra läsare.
Här följer därför ett kortfattat utdrag av delar av innehållet i just denna artikel.
IBS – en av de vanligaste sjukdomarna i mag- tarmkanalen.
IBS är en kronisk men ofarlig funktionell tarmsjukdom som drabbar upp till 20% av alla människor någon gång i livet. Dock varierar problemen med IBS stort över världen varför man kan se lite olika siffror på hur vanlig sjukdomen är. Sjukdomen är vanligare bland yngre personer (under 50) och något vanligare bland kvinnor. IBS drabbar den nedre delen av mag.-tarmkanalen (alltså inte magsäcken eller liknande). De typiska symtomen är smärtor/obehag i buken som uppträder i samband med en förändring i avföringsmönstret vad gäller avföringens konsistens och eller antal tarmtömningar. Besvären och smärtorna brukar minskar i samband med toalettbesök.
Funktionella tarmbesvär klassificeras enligt de så kallade ”Romkriterierna” och för IBS finns det flera underklasser baserade på avföringsmönster:
IBS-D (diarrhoea) där diarré dominerar (detta är den vanligaste formen och mer framträdande hos män),
IBS-C (constipation) där förstoppning dominerar (IBS-C verkar drabba kvinnor i större utsträckningän män) och
IBS-M (mixed) där besvären växlar mellan diarré och förstoppning. Dock kan inte alla IBS patienter klassificeras enligt detta system och en och samma person kan under olika perioder tillhöra olika underkategorier.
(Du kan läsa mer om de olika varienterna i denna artikel på alltomibs.se)
Det finns inte en förklaring till IBS…
…utan det finns flera. Dels skulle skillnader det centrala nervsystemets dvs. hjärnan kunna förklara varför vissa får IBS besvär. Faktorer som perception (dvs. uppfattningsförmåga), stress och olika psykiska faktorer skulle då vara avgörande. Det finns till exempel en stark koppling mellan till exempel stress och oro och hur magen fungerar – de flesta av oss känner ju till exempel till vad som händer med magen om man är riktigt nervös inför något. Individuella skillnader i hjärnans utveckling skulle därmed göra att vissa av oss löper större risk att drabbas av IBS. Detta verkar dock inte vara hela förklaringen.
Framförallt studeras därför idag ett antal teorier om olika faktorer som skulle kunna påverka tarmarna (tjocktarmen) mer lokalt såsom infektioner, aktivering av immunceller och inflammation, ökad genomsläpplighet i tarmen, frisättning av cytokiner, genetiska faktorer, allergiska reaktioner och en förändrad tarmflora. Under kapitlet ”orsaker” här på alltomibs.se kan du läsa mer om möjliga förklaringar bakom IBS.
Hur diagnostiseras IBS?
Eftersom det inte ännu inte finns en faktor som enkelt kan mätas med ett blodprov för att ställa diagnosen IBS krävs en annan typ av undersökning. Först och främst skall vissa alarmsymtom uteslutas (eftersom de kan signallera om annan allvarligare sjukdom). Dessa alarmsymtom är bland andra…
– Om besvären uppträder först efter 50-årsåldern och ingen utredning för Coloncancer genomförts
– Om personen samtidigt tappat i vikt
– Om det finns blod eller spår av blod i avföringen
– Om det finns en ärftlig variant av cancer i colon i släkten
– Om besvären uppkommit plötsligt med förändring i toalettvanor
– Om det finns en svullnad i buken.
När läkaren kunnat utesluta att inga av dessa symtom föreligger och en patient beskriver långvariga besvär (i mer än 3 dagar per månad under de senaste 3 månaderna och som börjat/kommit och gått i minst 6 månader) av smärtor/obehag i buken som lättar vid toalettbesök eller är kopplade till oregelbundna toalettvanor/ändrat tarmtömningsfrekvens och ofta en känsla av uppsvälldhet i buken kan en IBS diagnos ställas. De diagnoskriterier som används idag kallas Rom III kriterierna och grundar sig i symtombeskrivning. Det behövs normalt därför inga avancerade undersökningsmetoder där man till exempel måste gå in och titta i tarmen för att kunna fastställa en IBS diagnos. Däremot kan ofta läkarna vilja ta blodprov för att kunna utesluta ytterligare några orsaker till besvären. Det har konstaterats att ju bättre kontakten blir mellan läkare och patient efter IBS diagnosen ju bättre blir behandlingen. Inte minst eftersom en osäkerhet kring om man fått en korrekt diagnos kan öka oro och därmed förvärra besvären. Varje patient som går ut från läkaren missnöjd med en IBS diagnos är därför att se som ett misslyckande (alltomibs.se red. anm.).
Vilka behandlingar rekommenderas i artikeln?
Diet och livsstilsförändringar
I teorin borde olika fiberprodukter med lösliga eller olösliga fibrer kunna fungera för IBS patienter i olika situationer. En så kallad Cochrane rapport visade dock nyligen att att fibrer, varken lösliga eller olösliga hade någon effekt vid IBS. Dock anses det att vissa lösliga fibrer skulle kunna vara till nytta och de kan därmed hjälpa vissa IBS patienter speceillt personer med IBS-C det vill säga förstoppningsbetonad IBS.
Det är även känt att ett överdrivet intag av vissa livsmedel kan förvärra symtomen vid IBS varför viss omställning av kosten kan vara till nytta (t. ex att minska på mängden sötningsmedel, kål, ärtor, gluten). Dock behöver detta göras med uppföljning och god rådgivning eftersom man annars riskerar att utesluta viktiga näringsämnen ur kosten samtidigt. Motion liksom en ökad medvetenhet om sjukdomen (t. ex genom IBS skolorna) har också visat sig kunna minska besvären vid IBS.
Kramplösande läkemedel och läkemedel som påverkar den så kallade 5-HT receptorn
Kramplösande läkemedel påverkar den glatta muskulaturen i tarmarna så att de slappnar av och kan därmed minska besvär av kramper/smärta. Dock finns det relativt stora problem med biverkningar av de kramplösande läkemedlen. Andra naturliga oljor skulle eventuellt kunna ha en liknande effekt med färre biverkningar. Man har länge även haft förhoppningar på olika läkemedel som på olika sätt påverkar den så kallade 5-HT receptorn. Anledningen är att detta i teorin skulle kunna minska kramper, magsmärtor och normalisera tarmrörelserna hos personer med IBS. Flera olika läkemedel som stimulerar eller blockerar dessa receptorer har utvecklats men mycket svåra biverkningar och skador har hittills gjort att dessa bara kunnat användas i undantagsfall och läkemedelsbolagen forstätter utveckla dessa preparat.
Antibiotika och probiotika
En teori kring orsakerna bakom IBS har länge varit att det skulle kunna finnas ett samband mellan IBS och en rubbad tarmflora (den komplexa sammansättningen av de bakterier som lever i våra tarmar). Försök med antibiotika (rifaximin, ej godkänt i Sverige) har delvis visat positiva resultat vid IBS. Dock finns som bekant stora problem med antibiotikaresistens världen över vilket gör denna behandlingsmetod tveksam och konsekvenserna i förlängningen svårtydda. En variant till antibiotika är så kallade probiotika där man istället för att slå ut bakterier tillför sådana (leva eller döda eller bakteriella substanser) som man tror kan vara till nytta. Teoretiskt skulle till exempel antiinflammatoriska egenskaper hos dessa kunna minska besvären av IBS. Många företag världen över har patenterat en mängd olika bakteriestammar (t. ex. bifidobakterier) och kombinationer av dessa som sen tillsatts i en mängd olika produkter som marknadsförts kraftigt. Man har även i studier försökt påvisa olika positiva effekter av dessa. Problemet är att resultatet från dessa studier spretar och är svåra att jämföra och det är därför svårt att säga om de verkligen fungerar. Inte minst eftersom man egentligen inte känner till så mycket om vår tarmflora och vad som är ”normal” eller vilka förändringar som kan ge sjukdom och hos vem. Relativt få problem med biverkningar har dock lett till att probiotika ibland föreslås som en prova på terapi för IBS patienter.
Antidepressiva läkemedel, psykoterapi, beteendeterapi och placebo
Eftersom IBS-patienter som grupp lider av oro och depression i större utsträckning än personer utan IBS används även ibland så kallade antidepressiva läkemedel i behandlingen av IBS. Både så kallade tricykliska läkemedel och andra preparat som förstärker effekten av serotonin har använts med framgång. Dock finns det risker med flera av dessa läkemedel i form av svåra biverkningar.
Även psykoterapi, kognitiv beteendeterapi och hypnos har provats vid behandling av IBS. (Läs även artikeln om hypnos på alltomibs.se). Dock har stora så kallade ”meta-analyser” (bland annat en Cochrane rapport) slagit fast att dessa terapier är så gott som verkningslösa. Visserligen har till exempel kognitv beteendeterapi och så kallad mindfulness visat viss effekt men brister i till exempel studieupplägg har gjort det svårt att styrka effekten av dem jämfört med placebo. Placeboeffekten är nämligen mycket uttalad bland IBS patienter (upp till 40%) och man har till och med föreslagit placebo som en behandlingsform även om det i princip skulle innebära att läkaren skulle vara tvungen att lura patienten att denne fick effektiv behandling något som ju så klart kan ifrågasättas etiskt. Hur som helst så är det enormt viktigt att placebogrupper finns med när effekt av olika behandlingar vid IBS skall testas. Även om olika fromer av psykologisk terapi kan ha viss effekt är alla dessa terapiformer mycket resurs och tidskrävande och rekommenderas bara i fall där annan behandling misslyckats.
Kommande behandlingar
Många människor lider idag av IBS och det finns ett antal nya terapiformer på gång. Nya läkemedel (lubiprostone och linaclotide, Du kan läsa mer om Linaclotide här på alltomibs.se) som binder till jonkanaler (Cl–-kanaler) och så kallade guanyl cyclase receptorer i cellerna och därmed ökar flödet av vätska ut tarmarna och därmed ”sätter fart” på magen är på väg ut på marknaden. Personer med IBS-C, det vill säga förstoppningsproblem skulle eventuellt kunna ha nytta av dessa läkemedel framöver. Andra preparat man forskar på är preparat som kan binda gallsyra (colesevelam), gallsyratransportinhibitorer och tillskott av enzym som normalt produceas av bukspottkörteln.
Sammanfattningsvis så finns det relativt lite effektiva terapier för personer med IBS och det handlar i stor utsträckning fortfarande om att prova sig fram till en effektiv behandling. Många av de nya preparat som är på väg vänder sig till en subgrupp av IBS patienter, till exempel de som har svåra problem av förstoppning, och är inte generellt effektiva för alla med IBS besvär.
I slutet av artikeln ger författarna råd om behandling och möte med patienten. Bland dessa finns att patienten skall informeras om att IBS är en ofarlig men möjligen livslång sjukdom där symtomen kan komma och gå och att det idag inte finns någon medicinsk förklaring till varför vissa drabbas av sjukdomen. Patienten bör rådas att motionera regelbundet, pröva olika dieter (dock endast under inrådan och uppföljning av till exempel läkare eller dietist). Behandlingen skall anpassas efter de mest framträdande besvären av till exempel diarré eller förstoppning och för patienter med mycket problem med smärta rekommendera kramplösande läkemedel och i nästa steg (om detta inte hjälpt) de så kallade tricykliska andtidepressiva läkemedlen. Vid försoppning kan vissa fibrer eller laxermedel rekommenderas och om detta inte fungeras kan något läkemedel prövas. Först om ingen av dessa råd fungerar eller om man kan vara osäker på diagnosen rekommenderas remiss till specialistvård.
Referenser
- Ford AC, Talley NJ. Irritable bowel syndrome. BMJ. 2012;345:e5836. Published 2012 Sep 4. doi:10.1136/bmj.e5836 LÄNK
