Utöver IBS finns ett antal andra mag-tarmproblem som har sitt ursprung i andra sjukdomar i mag-tarmkanalen. I många fall måste dessa uteslutas innan diagnosen IBS kan ställas. Här följer en kortfattad sammanfattning av några vanliga mag-tarmproblem.
Halsbränna / Refluxsjukdom
Refluxsjukdom eller ”halsbränna/sura uppstötningar” är ett vanligt mag-tarmproblem som drabbar upp emot var femte svensk.
Symtomen är en svidande och brännande känsla från bröstet/halsen när magsaft kommer upp från magsäcken. Man kan också få sväljproblem och vissa upplever också en tryckkänsla över bröstet. Halsbränna kan därför förväxlas med hjärtbesvär. De sura uppstötningarna gör också att vissa får torrhosta.
Förändrad livsstil och olika typer av läkemedel som dämpar syran kan ge lindring.
Magsår
Vid magsår bildas det sår i tolvfingertarmen (den lilla del av tarmen som kommer efter magsäcken) eller i magsäcken. Såren uppkommer av att magsyran skadar delar av slemhinnorna. Anledningen till detta kan vara till exempel läkemedel (till exempel Ipren och Treo) eller infektion av magsårsbakterien Helicobacter pylori (Hp).
Vanligt vid magsår är att man upplever mag-tarmproblem med en gnagande värk och ömhet i övre delen av magen. Ofta mår man illa och blir snabbt mätt. Problemen kommer och går med besvär under flera veckor följt av perioder utan besvär alls. Ofta minskar besvären när man äter (även om de hos vissa också kan förvärras med mat) och kan vara extra jobbiga nattetid. Vid magsår bör man undvika tobak, kaffe, alkohol, te och vissa läkemedel.
Ett brustet eller blödande magsår måste behandlas akut på sjukhus. Idag finns effektiva läkemedel som tillsammans med antibiotika botar sjukdomen genom att minskar syraproduktionen och ge såren en chans att läka samtidigt som eventuella sjukdomsalstrande bakterier slås ut.
Gallstensanfall
Tyvärr är gallstensanfall ganska vanligt. Hela 30% av kvinnorna och 20% av männen över 40 får någon gång ett gallstensanfall och risken ökar om man till exempel är överviktig eller äter en fettrik kost. Ett gallstensanfall kommer ofta i attacker det vill säga man har perioder med mer svårare smärta under revbenen på högra sidan av kroppen samtidigt som det ömmar. Smärtan sitter ofta ganska högt upp i magen och kan stråla ut mot rygg och axel.
Varför får man då gallstensanfall? Galla bildas i levern och lagras därefter i gallblåsan. Kroppen använder sen galla för att kunna finfördela fetter ur födan. I samband med att man äter passerar galla ut i tarmarna från gallblåsan. Gallstensanfall uppkommer då galla från levern bildar så stora kristaller att gallan får svårt att passera ut från gallblåsan ut i tarmarna. Trycket i gallblåsan ger smärtorna.
Smärtstillande och kramplösande preparat kan ge lindring och har man långvariga besvär kan gallblåsan opereras bort. Gallstenar kan om man har otur ge inflammationer i mag-tarmkanalen (gallblåsa, gallgångar, bukspottkörteln) som kräver akut vård.
Gallsaltsdiarré
Galla bildas som nämnts tidigare i levern och innehåller gallsalter. Dessa gallsalterna är viktiga för att vi skall kunna ta upp fetter från födan. Det mesta av gallsalterna återanvänds genom att de tas upp ur tarmen och transporteras tillbaka till levern. En liten del av gallsalterna (c:a 5%) tas dock inte upp igen utan passerar vidare till kolon där de har en viss laxerande verkan som kan ge mag-tarmproblem.
Är halterna av gallsalter höga i kolon kan man drabbas av diarré. När saltkoncentrationen ökar i kolon dras mer vätska ut i tarmen och flera andra tarmfunktioner påverkas vilket leder till lös avföring.
Man har uppskattat att cirka en procent lider av så kallad gallsaltsdiarré även kallad gallsyremalabsorption eller BAD (Bile Acid Diarrhoea). Bland dem som lider av kronisk diarré är det dock uppemot var tredje som lider av just gallsaltsdiarré.
Vanliga symtom vid gallstaltsdiarré är vattnig och kraftig återkommande diarré med illaluktande avföringar med gul ton ofta med ett ”flottigt” utseende, även nattetid, smärta,
gaser/uppblåsthet och avföringsläckage (avföringsinkontinens) förekommer också.
Gallsaltsdiarré kan vara sekundär till annan sjukdom eller operation, vid till exempel Crohns sjukdom, mikroskopisk kolit, kronisk pankreatit eller amyloidos men den kan också förekomma utan associerad sjukdom eller tidigare operation. Denna form som inte är kopplad till någon annan sjukdom eller kirurgiskt ingrepp kallas idiopatisk gallsaltsdiarré (typ 2) och denna kan ibland misstolkas som IBS-D (IBS/colon irritabile med diarré).
Diagnosen gallsaltsdiarré kan ställas med ett så kallat ”75SeHCAT-test”. Patienten intar i detta test en kapsel med en testsubstans och man följer sen hur ämnet omsätts i kroppen. Eftersom metoden innebär en låg stråldos så gör man till exempel inte undersökningen på gravida. Det finns även en del andra undersökningsmetoder som kan vara aktuella för att fastställa diagnosen gallsaltsdiarré.
Gallsaltsdiarré behandlas i första hand med gallsaltsbindande medel (Questran eller Lestid) vilka anses ha god effekt. Patienter rekommenderas även att dra ner på mängden fett i kosten.
Mag-tarmproblem på grund av födoämesintolerans (vard. födoämnesallergi)
Det är relativt vanligt att olika födoämnen kan orsaka mag- och tarmproblem.
Laktosintolerans
Att lida av laktosintolerans innebär att man är känslig för det socker som finns i mjölk – laktos. Det är dock ingen allergi eftersom man inte får någon allergisk reaktion. Vid laktosintolerans saknar man det enzym som normalt bryter ner laktos i tarmarna – laktas vilket gör att man blir överkänslig för mjölksocker. Laktosintolerans i sig är ofarligt.
Om man ser till försäljningen av dyra laktosfria produkter kan man tro att var och varannan lider av laktosintolerans vilket dock inte är fallet – iallafall inte i Sverige där endast 3-5% lider av primär laktasbrist. Många förväxlar också laktosintolerans med andra mag- tarmproblem och börjar utesluta laktos ur kosten.
Medfödd laktosintolerans (primär kongenital laktasbrist) är extremt sällsynt och upptäcks vanligen redan under spädbarnsåren eftersom spädbarnet då behöver speciell modersmjölksersättning. Dessa patienter behöver därefter leva hela livet med laktosreducerad eller laktosfria mjölkprodukter.
Andra fall av laktosintolerans (sekundär laktasbrist) kan vara tillfällig och uppstå efter annan tarmsjukdom som skadat tarmslemhinnan på något sätt (tarminfektion, glutenintolerans, Mb Crohn). Ofta kan en kost reducerad på laktos hjälpa för att minska besvären av diarré och de extra gaser som bildas då tarmbakterierna bryter ner laktosen. Dock måste sjukdomen som orsakar de tillfälliga problemen behandlas först. Därefter kan man eventuellt äta laktos igen.
Laktosintolerans kan diagnostiseras av vården genom att man helt enkelt testar vad som händer när man tar bort eller tillför laktos till födan (reduktion/provokation) alternativt genomför man så kallad laktosbelastning och mäter vätgasnivåer i utandningsluften. Börjar man utesluta mjölkprodukter ur kosten kan man behöva andra tillskott för att få i sig tillräckligt med till exempel kalcium och Vitamin D. Något som annars kan orsaka till exempel benskörhet och frakturer.
Läs mer om laktosintolerans här på alltomibs.se
Laktosintolerans bra för tjocktarmen?
Laktosintolerans visste du detta?
Laktosintolerans trendigare än IBS?
Glutenintolerans (Celiaki)
Gluten är ett protein som finns i produkter med mjöl. Glutenintolerans är ett allvarligare problem än till exempel laktosintolerans eftersom tarmens funktion kan ta skada. Ofta drabbas celiakipatienter av stört näringsupptag och olika mag-tarmproblem såsom gasbildning, magont och diarré. Genom att utesluta gluten ur kosten kan man bli fri från besvären.
Inflammatoriska tarmsjukdomar (IBD)
Ulcerös kolit
Ulcerös kolit är en obotlig kronisk inflammation som brukar debutera i 20-30 årsåldern och drabba tarmarna (tjock- och/eller ändtarm). Inflammationen försämrar funktionen i tarmen. Vanliga symtom vid Ulcerös colit är blod i avföringen, smärtor i magen som minskar efter toalettbesök samt andra mag-tarmproblem såsom till exempel diarréer. Vanligt är att sjukdomen varar livet ut och att den kommer och går i perioder.
Man vet idag inte varför vissa drabbas av Ulcerös colit men det finns behandling (operation och läkemedel) som ofta minskar symtomen avsevärt. Minskad stress, mer sömn och anpassning av dieten brukar också ha effekt på symtomen. Har man haft utbredd Ulcerös colit under lång tid finns en ökad risk att drabbas av tarmcancer.
Crohns sjukdom
Crohns är en sjukdom som kan påverka hela mag- tarmkanalen från mun till anus även om nedre delen av tunntarmen och tjocktarmen är de som oftast drabbas. Crohns ger ofta mag-tarmproblem såsom ont i magen, diarré, blodig avföring samtidigt som man går ner i vikt och känner sig trött. Crohns sjukdom är en obotlig kronisk inflammationssjukdom som ger djupa sår i tarmslemhinnan på grund av att kroppens immunförsvar aktiverats.
Crohns dyker vanligen upp i åldern 18-30 år och drabbar män och kvinnor i lika hög grad. De drabbade skall undvika rökning eftersom rökning kan förvärra sjukdomsförloppet. Rökning ökar även risken att få sjukdomen. Idag finns läkemedel som minskar besvären av Crohns vilket gör att många kan leva normalt. Vissa gånger hjälper dock inte läkemedel och fistlar eller stopp kan uppstå vilket gör att man kan man behöva opereras.
Divertikulit (infekterade tarmfickor)
När avföring fastnar i utbuktningar av tarmslemhinnan (så kallade tarmfickor) kan en infektion uppkomma när tarmslemhinnan samtidigt är försvagad/skadad. Inflammerade tarmfickor kallas även divertikulit och sitter ofta i nedre delen av tjocktarmen. Tarmfickor är vanliga speciellt ju äldre man blir och ger oftast inga problem men om en inflammation uppstår i en eller flera av dem kan man få magsmärtor, feber och känna illamående och kräkas.
Oftast gör det ont i nedre delen av magen, ofta på vänster sida. Det kan också hända att man får andra mag-tarmproblem som en trög eller lös mage och känner sig uppblåst. Normalt behandlas inte tarmfickor men i vissa fall kan antibiotika eller operation vara nödvändigt.
Här kan du läsa mer om divertikulos och divertikulit
Förstoppning
Vanligaste orsakerna till att avföringen blir hård och att man får svårt att tömma tarmen är att man får i sig för lite vätska och eventuellt också äter för lite fibrer.
Andra orsaker kan till förstoppning kan vara olika läkemedel, vissa sjukdomar och viss mat. Kvinnor kan också drabbas av tillfälliga förstoppningar under graviditet och i slutet av menstruationscykeln. Förstoppning kan leda till andra besvär som illamående, magont och hemorrojder.
Vanliga råd vid enklare förstoppningar är att dricka mer, äta fiberrik mat, röra på sig och skapa dagliga rutiner för toalettbesök. Mer långvariga och svårare besvär bör alltid utredas av läkare.
Här kan du läsa mer om kronisk förstoppning
Gaser
Alla har gaser i mage och tarm. Gasen kommer från luft vi sväljer/dricker (kolsyra) eller från bakterier som lever i våra tarmar. Det är gaserna som får oss att rapa och fisa. Gaserna kan dock göra att man upplever att magen bullrar och gör ont.
Viss mat kan öka gasbildningen (till exempel fibrer) och vill man minska eventuella besvär av gaser kan man lära sig vilken mat som ger mest gaser. Många gånger kan regelbundna toalettbesök och ökad motion minska besvären och det är viktigt att man släpper ut gaserna när man kan. Här kan du läsa mer om gaser i magen.
Blindtarmsinflammation
Vid blindtarmsinflammation gör det ofta ont och ömmar runt naveln och i magens nedre högra del. Från början kan smärtan vara lindrig men tilltar efter hand. Ofta får man feber, dålig aptit och blir illamående.
Blindtarmsinflammation uppstår när det då kallade blindtarmsbihanget (del av tjocktarmen precis efter tunntarmen) blir inflammerat.
En blindtarmsinflammation som inte behandlas kan ge komplikationer såsom bukhinneinflammation eller brusten blindtarm. Vanligaste åldern att drabbas av blindtarmsinflammation är i tonåren (mellan 10 och 20 årsåldern). Blindtarmsinflammation behandlas vanligen genom operation, idag ofta genom titthål.
Tumörsjukdomar – tjocktarmscancer
En av de vanligaste cancerformerna drabbar just mag-tarmkanalen nämligen tjocktarmscancer. Tjocktarmscancer utvecklas i tarmens slemhinna ofta där det redan finns en skada eller annan missbildning (polyp). Symtom som är vanliga vid tjocktarmscancer är mag-tarmproblem i form av tätare toalettbesök, svårigheter att tömma tarmen – att man aldrig blir klar på toaletten, att man blöder från tarmen och att avföringen är blodig och slemmig. Ofta gör det också ont i magen och man kan känna sig trött och lätt få hjärtklappning.
De flesta som drabbas av tjocktarmscancer är äldre och tjocktarmscancer drabbar relativt sällan personer under 30 år. Tjocktarmscancer kan också till viss del vara ärftlig och riskerna att drabbas ökar av vissa mag-tarmsjukdomar som till exempel ulcerös colit.
Behandling av tjocktarmscancer består vanligen i operation där man försöker ta bort tumören ofta kombinerat med cellgiftsbehandling. Som med många andra cancersjukdomar så gäller att ju tidigare man upptäcker sjukdomen desto lättare brukar det vara att behandla den.
Om man har blod blandat med avföringen och märker av nya mag-tarmproblem och att avföringsvanorna förändras ska man söka vård direkt på en vårdcentral eller akutmottagning. Det ska man också göra om man har svåra magsmärtor.
När skall man direkt kontakta vården?
Några tecken från mag-tarmkanalen som generellt indikerar att man direkt bör kontakta vården för sina mag-tarmproblem är…
- går ner i vikt snabbt och/eller inte har någon aptit
- plötslig får mycket ont i övre delen av magen
- svåra magsmärtor som inte avtar
- kräks och maginnehållet ser ut som kaffesump eller innehåller blod
- har svart/blodig avföring
- har ont i magen och samtidigt till exempel feber eller illamående
- får tydligt förändrade toalettvanor
- är äldre än 50 år och får magbesvär som man inte tidigare har haft.
Vid alla funderingar och oro kring mag- tarmproblem och andra sjukdomar kan man alltid ringa sjukvårdsrådgivningen (1177 – www.1177.se) för att få råd.
Informationen på denna sida kan aldrig ersätta ett besök hos läkare eller annan vårdpersonal som kan ge anpassade råd, diagnos, behandling.
